Emma ♡ Kim

Förlovningen

I början av 2018 bokade vi en natt på Stenungsbaden med spa. En vistelse att se fram emot för att ladda batterierna och bara ägna tid åt varandra. 30 april skulle passa bra eftersom 1 maj är en ledig dag för Kim som jobbar normala tider, och det passade även Emma eftersom hon med lite framförhållning kan styra över sitt annars helgarbetande schema.

Kim friade inne i en varm källa på Stenungsbadens spa, tio minuter innan stängning. Såhär gick det till.

Kim står med ryggen vänd emot Emma, som sitter i den varma källan, och fifflar med sin badrock när han säger: ”Tänk att i år har vi varit tillsammans i sju år. Jag är så tacksam för att jag fått spendera de med dig. Det har varit de bästa åren i mitt liv.” Han går emot Emma och gömmer något bakom ryggen. Först nu går det upp för henne vad som är på väg att hända. Kim fortsätter: ”Emma, jag vill leva resten av mitt liv med dig. Jag älskar dig så mycket.” Han går ner på knä, utanför poolen, och ställer den stora frågan: ”Vill du gifta dig med mig?” Emma nästan skriker till svars: ”JAA SÅKLART!” och kastar sig runt halsen på Kim och kysser honom. Han kommer ner i poolen med asken, lite skakis, och säger: ”Sa du ja förresten? Jag är lite nervös...”. Varpå Emma fnissar och säger ”Jaaaaa, hörde du inte det?!” Kim ler och sätter på Emma ringen ”Det här är en symbolisk ring som jag har köpt för det här tillfället. Vi ska tillsammans välja ut ringar så att det blir precis så som du vill”. Kim känner sin Emma väl. Emma, som har gråtit lyckotårar ända sedan hon såg Kim gömma något bakom ryggen, gråter nu ännu mer ”Wääääääh jag älskar dig så mycket!”

Lite trivia: det slutade med att Emma köpte en närmast identisk förlovningsring som den han friade med. Bra jobbat Kim.

30 april 2018 ❤️

Jag har väntat hela mitt liv på att få gifta mig med Kim

Sedan jag var en liten flicka har jag drömt om att finna min drömprins och få gifta mig med honom. Och jag har letat. Intensivt. När jag och Kim träffades i september 2011 var jag inte det minsta intresserad av just det. Jag hade nyss slutat gymnasiet och jag ville ha kul och inte binda mig. Jag letade inte efter någon och ville definitivt inte bli förälskad. Problemet med det var bara att jag blev förälskad i Kim. Och inte lite försiktigt, sakta smygandes, förälskad. Utan förälskad på ett springa rätt in i en osynlig glasdörr-sätt. Förälskelsen var ett faktum och sen gick allt väldigt fort.

Kim var allt jag visste och inte visste att jag behövde. Lugn som ingen annan jag träffat innan. Trygg och självsäker. Alltid glad. Alltid kärleksfull. Rolig. Tramsig. Han balanserade mitt ibland hetsiga, högljudda och ganska så intensiva jag. Gav mig markfäste och stabilitet när jag ibland svävade iväg. Kärleken till Kim har sedan vi träffades bara blivit starkare. Förälskelse har gått över i kärlek. Kärleken har vuxit och utvecklats i ett sorts djupt samförstånd som jag aldrig trodde jag skulle ha lyckan att finna tillsammans med en annan människa. Vi delar allt, men vi är också två egna individer med egna mål, drömmar och intressen. Vi har på ett sätt vuxit upp tillsammans, eftersom vi båda bara var 18 år när vi blev tillsammans. För vad vet man egentligen när man är 18 år? Jag vill inbilla mig att vi är vuxna nu, men när blir man egentligen vuxen? Vuxna eller ej så finns det ingen jag hellre vill ha vid min sida genom livet än Kim.

Kim är också min allra bästa vän. Han är den första jag vänder mig till när jag behöver stöd. Min stabila, jordnära och nästan alltid genomkloka Kim. Oavsett om det handlar om goda nyheter eller ångest så är det Kim jag vill dela det med först. Jag kan inte föreställa mig en bättre person i hela världen än just Kim att dela mitt liv tillsammans med. Jag letade inte efter Kim. Men plötsligt stod han bara där - och sedan 2011 (jag skojar inte, jag har vetat vad jag vill länge, fråga Kim) har jag längtat efter att få gifta mig med honom.

Som jag längtar efter att den 27 juli 2019 få säga ja till honom! Min drömprins.

Emma - flickan som tog mig med storm

En eftermiddag i början av september 2011 på vår väg hemma i Stora Höga (för er som inte redan vet det så har jag och Emma vuxit upp på samma gata) höll jag och Emma på att krocka. Detta var startskottet för några dagar med mycket flörtande över Facebook-chatten. Jag minns dessa första dagar med nästan skräckblandad och omvälvande förtjusning. Emma var ett år äldre än mig, hon tog kommandot från första stund och hon var inte rädd för att säga som det var. Emma visste vad hon gjorde och själv visste jag knappt vad som var upp eller ner. Trots detta kände jag tidigt en stark dragningskraft till Emma. Hennes målande, välformulerade, ärliga och kloka sätt att uttrycka sig på fascinerade mig. Jag hade aldrig tidigare stött på en person som Emma.

När jag och Emma träffades för första gången så exploderade det fyrverkerier inom mig. Hennes oblyga sätt att ta för sig och uttrycka sig samt hennes passionerade kärlek fångade mig. Emma fick mig att gå utanför mina trygghetszoner och öppnade upp en ny värld av känslor inom mig. Det gör hon fortfarande och hon är min stöttepelare i livet. Min kärlek till Emma är det största jag har.

Bland Emmas många fina egenskaper finns hennes starka omtänksamhet, omhändertagande och hennes värme. Jag tror att alla som har spenderat mer än 10 minuter tillsammans med Emma har upplevt detta. Hon gör alltid det där lilla extra för att få alla andra att må bra. Emma är också som ni kanske redan förstått en mycket målmedveten och ärlig person. Jag behöver sällan fundera över vad Emma tycker eller känner, för om hon inte redan uttryckt det muntligen så syns det på henne.

Emma kompletterar mig. När jag är splittrad är hon samlad, när jag är uppgiven är hon beslutsam. När jag är tillbakadragen är hon framåt. Våra olikheter är vår styrka och de ger oss ofta perspektiv på saker och ting. Vi använder helt enkelt våra olikheter för att hitta den bästa vägen framåt. De får oss att bli bättre tillsammans varje dag. Jag blir bättre tillsammans med Emma.

Emma är min bästa vän. Med henne kan jag dela allt. Och jag ser så mycket fram emot allt som framtiden har att erbjuda oss. Att tillsammans få bilda en egen familj och att få tillbringa resten av våra liv tillsammans.